Sigmund måste be om ödmjukast ursäkt. Att ha svikit sitt folk, sina kamrater, sina skäggiga syskon på detta vis är nästintill oursäktligt. Men ack, jag måste försöka förklara mig.
Det som började så lovande på bussen mot Trollhättan slutade i katastrof. 3 veckors regnigt GULAG senare har jag tack och lov kommit i närheten av en datamaskning. Vet inte hur länge jag kan skriva, de jagar mig och jag måste snart återvända till mina arbetsuppgifter för att undslippa bestraffning.
jag vet ICKE hur länge detta Gulag skall vara.
Här är blott regn och lera, iskalla syntetplagg och inte ett VARMT SKÄGG så långt mitt arma öga kan sikta.
Längtar till befrielsen och mina elskade maskor.
Muntrar för stunden upp mig med detta, det är en arm tröst, men oh, arm är även jag i skrivande stund.
Mannen med den vackert skäggiga rösten
Yarn over and out, kamrater!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar